Semester i Spanien.
 av Jenny Wirandi

I mitten på augusti åkta jag och min icke hästintresserade sambo ner till Spanien för att titta på hästar.
Det blev en kombinerad ”häst letar resa” och semesterresa i det vackra och varma Spanien. Vi avverkade ca 230 mil den veckan i en liten Seat Ibiza.
Men fina vägar, vacker och omväxlande natur och Barbros, föreningens Svenska kontakt i Spanien, trevliga sällskap gjorde att det aldrig blev långtråkigt i bilen.
Jag och sambon passade även på att ställa en massa frågor om Spanien och dess kultur. Konstigt nog så tröttnade aldrig Barbro på att svara. Kan hända att hon fick hålla god min de sista dagarna, men i så fall lyckades hon dölja det bra.

Karta
Vår resväg med bil i Spanien.


Vi anlände till Benidorm, Barbros hemstad, på en torsdagseftermiddag. Tidigt dagen där på gav vi oss iväg med siktet inställt på ett stuteri ca 10 mil norr om Madrid.
Vägen dit bjöd på en hel del sevärdigheter bl.a. världens största PRE stuteri, Yeguada Centurion. Detta stuteri har ca 300 avelsston i sina ägor och en filial i Florida. Stuteriet som vi skulle besöka var betydligt mindre och låg i en mycket liten by som hade fler hästar än människor som invånare. Detta stuteri ägs av Enrique de Benito, en spanjor som inriktat sin avel på en linje med sk arbetande (tjurfäktning) PRE, ”Guardiola”.
Denna linje härstammar från familjen Herederos de Salvador Guardiola Fantoni Alla hästarna på stuteriet visades, allt från små föl, ungsto till avelshingstar. Detta var ngt som alltid görs i Spanien. Även om du från början kan säga att du är intresserad av en eller två hästar på deras stuteri. När alla hästar var visade bjöd Enrique på en minnesvärd upplevelse. Vi gav oss ut på en ca 2 timmars lång ridtur på varsin PRE hingst.
 
Barbro, Enrique på varsin försäljnigshäst och jag på en av avelshingstarna.
Jag fick rida på en av stuteriets avelshingstar. Dessa vackra hästar i kombination med en minst lika vacker natur… Det var som taget ur en film.
 
En vy från vår ridtur.
Dagen där på gick resan vidare till en PRE-utställning utanför Piedrahita som anordnades av den Spanska militären. Pedrahita är en by som ligger nära staden Avila som har en mkt vacker och gammal ringmur runt hela staden.
Även om det var en relativt liten utställning så var den väl värd att se. Spanjorerna har en sådan avslappnad inställning till hästhantering och så gott som alla hästarna uppför sig exemplariskt trots en blandning av hingstar, ston och lösa föl. Jag började till och med vänja mig vid dessa rakade föl och ston.
Det är av olika anledningar som spanjorerna rakar manen och svansen på ston och föl. En del spanjorer säger att de gör det pga. hygieniska skäl, andra pga. att de tror att unghästen får tjockare tagel som vuxen och en tredje svarade att han gjorde det pga. av att det var fint. Kanske gör de det av tradition?
 

PRE-ston visas för domarna.
Resan gick sedan vidare igenom annan typ av natur. Vägen gick nu genom ett mkt bergigt och kuperat landskap. Siktet var nu inställt mot staden Toledo. Efter en god natts sömn på ett litet hotell i Toledo var vi redo för att besöka ytterligare två stuterier. Gemensamt för dessa stuterier var att båda blandade in den sk munkhästlinjen, Cartujano, i sin avel.
Det är kanske den linjen som många förknippar med PRE. Denna typ av PRE är vit, lite kraftigare och är mycket showiga. På vägen hem till Benidorm passerade vi bland annat Las Pedroneras, en stad där det bara odlas vitlök, all denna vitlök har gjort att det luktar vitlök i hela staden. Vi passerade också Don Quijotes jättar, väderkvarnar som stod och snurrade med dess gigantiska armar högst uppe på de gröna kullarna.

Vår femte och sjätte dag i Spanien spenderade vi på en av Benidorms långa stränder, turistade staden, provade viner och lite spanska maträtter. Jag fick också äran att rida Barbros ena häst, en Hannoveranare.

Barbros pol var som en räddande ängel både på dagen och natten.

Efter två dagars slappande tyckte vi att det var dags att besöka ett sista stuteri. Så tidig morgon dag sju i Spanien åkte vi norr ut, ca 25 mil, till en uppfödare utanför Valencia. Här möttes vi av en glad och pratsam herre full av livsenergi. Han pratade lika glatt med oss hela tiden även när Barbro inte var i närheten och kunde översätta. Skillnaden var bara att han försökte med teckenspråk istället, med sämre framgång. Hur som helst så fick vi oss ett par rejäla skratt, men jag tror inte att vi skrattade åt samma sak.
Men vad gör det, bara man har trevligt. Detta stuteri använde sig av en hingst som var av en ren sk militär linje, Yeguada Militar.
Hur går det då att ta med sig sin sambo som inte är särkilt intresserad av hästar på denna typ av semester. Ja, i mitt fall resulterade det i att han vill lära sig att rida.
Några små råd in för en eventuell resa. Tag med dig videokamera och anteckningsblock. Det är helt enkelt ett måste, eftersom det blir helt omöjligt efter ett tag att hålla reda på alla hästars namn, pris, härstamning, släktingar osv. Du får även möjlighet att se hästarna flera gånger i lugn och ro när du smält alla intryck
Blev det någon häst? Jo då, det blev en treårig hingst ur linjen ”Guardiola”. Kanske blir han den första PRE: n från den linjen i Sverige? Just nu i skrivandens stund står han i Spanien och väntar på att bli veterinär besiktigad och visad för militären innan det blir dags för hemfärd till sitt nya och svalare hem, Sverige.
 

Min nya häst?
Åter.