Golegã.
Anläggningen ligger mitt i centrum, så man kör rätt in i stan och letar efter skyltar som pekar mot anläggningen. När den engelsk talande representant dök upp så visade han runt och presenterade stallpersonal mm. Och han berättade att nu skulle vi få rida riktig portugisisk dressyr som inte alls är som engelsk och tysk.
Om första ridpasset är det inte mycket att säga. Dag två, då fick vi byta hästar med varandra. Läraren, Paulo gick ut för att göra något och vi skulle skritta fram hästarna. Två varv i ridhuset och jag klev av hästen. När Paulo kom tillbaka så förklarade jag för honom att detta inte var någon ridhäst. (Den yngre som Åsa hade haft första dagen). Han fann sig fort och tog telefonen och ringde. Någon minut senare kom de in med en ny häst. Jag fick tillbaka den från första dagen och Åsa den nya. Och dom behöll vi resten av tiden.
Den vita jag red var fullt utbildad. Han kunde sina saker. Men för
att rida honom så fick man ta i allt man orkade i tyglar och ben. Under
resten av dagen (två ridpass om dagen) fick jag skäll för
att jag höll för hårt i hästen. Till slut så skulle
han visa hur man ger eftergift. Och jag förklarade för honom att
det gick inte.
Hästen höll på att dra mig ur sadel framlänges. Sen
sa han inget mer om det. Det tog tre dagar att få hästen att gå
med eftergift i tygeln, sista ridpasset så kunde jag rida med rätt
kontakt i tygeln och rätta upp mig och börja rida i sadeln. Fick
man ha den några veckor så skulle han bli riktigt trevlig.
Den Åsa fick som ersättare var av helt annan kaliber. Det
var den andra ridlärarens (João) tävlingshäst
Nabaõ. Han tävlar i portugisiska mästerskapen och den finns
med på anläggningens hemsida.
Så ska en häst vara. För mig är det minimi kravet
på lektionshäst. Dom andra rider jag ju dagligen överallt
och vill inte betala för att rida på sådana.
Den är vad jag kallar engelsk och tysk dressyr. In med nosen och driv
tills du blir blå i ansiktet. Men övningarna var bra. Öppnor
och slutor åt alla håll och i alla gångarter. Galopp och
förvänd galopp i volter. Över lag mycket volter. Även
trav ökningarna reds i volter. Sen vart det mycket kadrilj modell SRS,
riktigt kul med två hästar som går att rida.
Åsa fick dessutom rida passage och piaff. Galopp piruetter, byten
i varannan och varje på rakt spår och på volter. Och lite
"riktiga" vändningar, galopp efter spåret och 180 grader piruett
tillbaka. Det var väl det närmsta vi kom Iberisk ridning.
En av grabbarna som jobbar på stället, red en häst som
såg trevlig ut. Det visade sig vara en bror till den Åsa red.
Endast riden en vecka men det syntes ändå att den var bra. Riden
en vecka låter lite men den är jobbad från marken innan den
fick ryttare på sig.
Kort så rids hästarna väldigt mycket i bringan och jobbar
i framstupa läge. Enda gången de kommer upp är i passage och
piaff. De har ingen egen balans utan bärs runt. Hästarna är
piskade in under sig bak. Det går inte att klappa de yngre hästarna
för de sätter sig i panik då.
Mest reds det i Zaldi dressyr sadlar och de är katastrof för
ryttare. Men jag provade även portugisiska sadlar. Skolmodellen var riktigt
bra att rida i.
Personalen sadlade och de satt på Zaldi och jag brydde mig inte om
att ändra på det varje gång. Och så hade hästarna
kandaret så högt upp det någonsin går att få
den utan att spräcka munnen. Kindkedjan så hårt att det inte
gick att få ett papper mellan, samma med nosgrimman. Men så var
också hästarna ärrade över nosen. Men det är deras
kultur och jag ska inte komma dit och tala om hur det ska vara.
Rummet var ok. Inget lyxhotell men tillräckligt för ändamålet.
Vi åt på en och samma restaurang och maten var ok, vinet ok.
Sen fikade vi och åt frukost på en liten bar med engelsktalande
personal. Ägaren, en tjej vid namn Lilian (Lili), var mycket trevlig.
Portugiserna är lätta att ha och göra med och de kan mer
engelska än spanjorerna. Förutom oss så fanns det en portugisisk
dam som också var på rid resa.
Uppe vid torget i centrum, finns det en turistbyrå. De har spännande
bilderböcker. Vi missade deras öppnings tid när vi väl
skulle dit och titta nogrannare. Sadelaffären vid anläggningen har
en del grejer men inga direkta portugisiska förutom sadlarna.
Iberisk eller portugisisk ridning, det går att diskutera. Men för
att rida hästar med den nivån som Nabaõ, så är
det inte många ställen som man får göra det på.
Och läraren Paulo var väldigt lättsam och sympatisk.
Det blir nog fler resor dit.
A.Walnestedt
En rese arrangör.
Country Style.
Åter