Åter.

Djurskydd?

Samhällsfarlig attityd.
I dessa tider med krig, svält och förföljese i världen så kan vi inte tillåta några tusen individer att roa sig med en klädsel och en hästsport gren från en annan kontinent. Självklart så är den frihets strävan helt oförenlig med det vedertagna sättet att utöva hästsport i den gammla världen. Att göra lite annorlunda kan smitta av sig till annat och då är konsekvenserna oförutsägbara.

Bevakad fritid.
Det går inte att tillåta ett kompisgäng rida runt i en hästsportsarena i skritt, trav och galopp utan att det övervakas av myndighetsperson. En ryttare som rider klädd i hatt och jeans måste vara en fara för hästen. Och att själva ordet Westernridning gör det farligt för hästen förstår alla som har varit på tex en dressyrtävling.

Acepterad utövning.
Flera hundra kilo per kvadratcentimeter i dragkraft i munnen på en hopphäst vid en förhållning är normalt. Om inte ryttarens styrka räcker så finns det nya fina bett med utväxlig att köpa som ökar dragkraften. Det enda som kan bromsa en häst är smärta det vet alla. Trasiga mungipor går att dölja med gummiplattor, färg avskrap på hovar och ben går att förhindra med skydd. Nya skydd kommer hela tiden ut på marknaden, varje ridsports affär med självaktning har hyllmeter med olika bett och skydd.

Bestraffnings frihet.
Innehavaren av ett grönt kort har rätt att slå hästen vid ett stopp, på ett för ryttaren för högt eller avskräckande hinder. En häst ska ovillkorligen kasta sig på tjocka träbommar, i regel så brister bommen. Om inte så finns det försäkringsbolag som ersätter ryttaren med pengar till en ny häst.
När ryttaren har blivit avslängd för att hästen inte tog emot flera slag eller sporrstick så står samhället för ambulanstransport. Om ryttaren hade hjälm och skyddsväst så är prestigeförlusten obefintlig. Hästen hjälps in i transporten av tillräckligt många medhjälpare.

Förluster.
Vid normal ridsport uppstår skador. En del hästar går åt för att balansera produktionen av mediokra tävlingshästar. Det befintliga utbilnings systemet som finns för instruktörer och tränare tillgodoser att förlusterna hålls vid en normal nivå.
Djurskydd är något som bara gäller under vissa omständiheter, och kan ej tillgodoses vid normala tävlingar då startfältet skulle bli så litet, att en tävling skulle bli meningslös.

Allvarigt talat.
Har man varit på en regional hopptävlig och en motsvarande Westerntävling så undrar man vad begrepet djurskydd står för. Att låta en person som tidigare har varit negativ till Western ridning göra en utredning kan bara ge ett resultat.
Kom i håg att myndigheterna har av oss fått uppdraget att övervaka djurskyddet. Ingen tjänsteman har mandat att bestäma vad som är farligt pga egna synpunkter om en hästsport.
Den här gången är det Westernridning, nästa gång något annat. Låt inte EU bli en undanflykt för tokiga bestämmelser. Vilka EU regler som ska följas bestämmes helt godtyckligen av den sittande makten. Låt inte tjänstemän i fåtal regera över tusentals hästsportsutövare oavsett inriktning. Regler för djurtransport stoppar inte djurplågeri i Europa men hindrar tex en på Gotland bofast att tävla på fastlandet.
Att en tävlingsveterinär ska vara anställd av myndighet är ju så löjligt att ingen arrangör borde ta det på allvar, djurskydd är inte vilken väg pengar går. Behåll makten över era liv och finn er inte i allt som påbjuds.
Debatten på insändar sidorna handlar för ofta om angrepp på personer, sällan om sakfrågor. Hästintresse borde vara, livskvalitet för både häst och människa.

Upp.

Åter.

Index.

©  Antti Walnestedt